Nu har jag varit ute på kanske ett av mina värsta pass någonsin. Alltså, jag har verkligen fobi för att springa bland folk och idag tog jag mig i kragen och sprang min runda i samhället istället för ute i skogen där ingen kan se mig. Rundan börjar med att jag stressar upp pulsen alldeles för högt och sen går det bara utför, löparsteget blir kort och stumt, rumpan ser fet ut i löparbrallorna, magen hänger över, alla glor, skrattar och pekar åt mitt håll och tillslut snubblar jag på mina egna skosnören och faller rakt ner i asfalten.
Eller nä, så illa kanske det inte va.. men känslan när jag kom hem var att jag ALDRIG vill springa mer.. iaf inte i samhället.. och hur fasen ska jag klara av att springa lopp om jag är folkskygg?
Sammanfattning av dagens pass:
Distans: 4 km
Tid: 25:28:60
Underlag: Asfalt
Medelpuls: 180
Maxpuls: 193
Känsla: Åt helvete!!
Känner igen mig precis i det du skriver.. Dunder-folk-ångest när jag ska springa offentligt :( Så därför har jag hittills hållt mig i löparspår/skog.
SvaraRaderaDäremot när det gäller lopp/tävling så tror jag att det kanske känns lite bättre eftersom alla är där för att springa. Och jag tror att det finns alla sorter på de flesta loppen. Alla kan väl inte vara superslimmade och supersnabba? Eller? (har inte varit med på något lopp, men jag vill så småningom!)