Bortförklaringarna drottning

Precis som titeln säger så känner jag mig som bortförklaringarnas drottning denna veckan. Till skillnad från förra veckan då jag avverkade över 20 km i joggingspåren så har jag bara denna veckan varit ute EN gång och då blev det bara 4 km. Herregud, det är ju nästan så man skäms..

Men men.. gjort är gjort och imonn börjar en ny vecka och då tänker jag övervinna alla dumma (påhittade) anledningar att inte ge mig ut.. nu ska här joggas!


Här kommer då veckans (pinsamma) sammanfattning:

Distans: 4km
Antal pass: 1 st

SKIT!

Nu har jag varit ute på kanske ett av mina värsta pass någonsin. Alltså, jag har verkligen fobi för att springa bland folk och idag tog jag mig i kragen och sprang min runda i samhället istället för ute i skogen där ingen kan se mig. Rundan börjar med att jag stressar upp pulsen alldeles för högt och sen går det bara utför, löparsteget blir kort och stumt, rumpan ser fet ut i löparbrallorna, magen hänger över, alla glor, skrattar och pekar åt mitt håll och tillslut snubblar jag på mina egna skosnören och faller rakt ner i asfalten.

Eller nä, så illa kanske det inte va.. men känslan när jag kom hem var att jag ALDRIG vill springa mer.. iaf inte i samhället.. och hur fasen ska jag klara av att springa lopp om jag är folkskygg?

Sammanfattning av dagens pass:

Distans: 4 km
Tid: 25:28:60

Underlag: Asfalt

Medelpuls: 180
Maxpuls: 193

Känsla: Åt helvete!!