Jag är feg!

En sak slog mig precis, jag är livrädd för att ta ut mig.

Alltså, jag vågar inte ta i till bristningsgränsen när jag springer utan jag mesar gärna fram och går om det börjar bli lite för jobbigt. Snälla snälla, ge mig tips på hur jag ska kunna bygga tjockare pannben och lära mig ta i det där lilla sista som krävs på tävlingar och liknande.

Usch, det här med tävlingar är nog inte riktigt min sak. Jag har nämligen haft värsta mardrömmarna inatt om att alla andra kommer vara så vältränade och bara dra ifrån mig på Blodomloppet. Asså så illa att jag kommer där hur långt efter som helst, helt själv och högröd i ansiktet å folk bara glor å undrar varför jag gav mig in på att springa så långt. På allvar funderar jag att byta distans till 5km, det vet jag ju att jag klarar iaf och där är dessutom fler anmälda så då smälter jag in i mängden lite mer.. :S

Skitdag!

Idag är jag helt kluven, det har nämligen varit både den bästa dagen på länge och den sämsta dagen på hur länge som helst. Jobbigt läge!

Tycker iaf att vi börjar med det som är bra. Min söta lilla vän L (Morris matte) fick tidigt idag på morgonen en son. Allt gick bra och han är rund, fin och fruktansvärt söt! All kärlek och lycka till er!!

Sen till det som inte alls har varit bra med denna dagen, allt har gått i slow motion. Jag var duktig och tränade lite på gymmet med syrran på morgonen men det blev varken speciellt effektivt eller givande. Vi lagade lunch tillsammans och det var trevligt, men sen har jag varit helt borta. Vill bara sova!! Kvällens planerade joggrunda gick åt pipan. Den sista energin jag hade bara rann ur mig när jag insåg att min Garmin var urladdad (IGEN!!!), så jag sket helt enkelt i att springa. Det fick bli en lugn promenad med Morris istället. Suck!
Uppepå allt mätte jag mig idag. Det är jättelängesen jag gjorde det senast och jag förväntade mig iaf några centimeter minus, men det blev plus överallt! Jag ville bara sätta mig ner och gråta!

Usch nej, det har verkligen inte varit min dag idag.. hoppas det blir bättre imonn..

Bra Jonna.. skitbra!

Jag har verkligen så himla kass självdiciplin, det är nästan så jag skäms!
Igår hade jag en riktig depp-stund där mitt på dagen någon gång. Det var nämligen så att jag vägde mig och vågen pekade finger åt mig med ett stort fett PLUS. Jag har till och med gått över gränsen som jag lovat mig att jag aldrig mer ska upp till, feta 80kg.
Så vad gör jag? Häver upp en stor tallrik glass med massor kolasås och idag köpte jag mig en stor fet chokladkaka med polkasmak.. GREAT JONNA, så fucking jävla bra!

Tvivel

Åh, jag är så peppad, både av alla fantastiska människor som genomfört Stockholms Marathon idag och av de som vågar sig på att anmäla sig till nästa år (känn dig träffad Pernilla! :)). Jag skulle med vilja våga! Våga anmäla mig, till Göteborgsvarvet iaf, men det är då "gamla" Jonna gör sig påmind. Jag börjar tvivla på mig själv och intalar mig att jag kommer ha gett upp det här med löpning långt innan dess och varför ska jag då slänga ut massa pengar på lopp jag inte kommer klara?
Attans attans.. egentligen borde jag anmäla mig bara för att utmana mig själv riktigt jäkla ordentligt.. Men.. hmm.. vågar jag?

Underbart!

Asså, jag känner mig helt lyrisk efter gårdagens lopp. Jag är så himla nöjd med mig själv, min tid och det faktum att jag inte bangade i sista sekund. Jag vet att tiden kanske inte är den snabbaste, att min löpartröja kanske sitter lite tajt och att jag flåsar som bara den i uppförsbackar.. men allvarligt talat.. skit samma! Jag satte ett mål och jag klarade det, det är det som är viktigast!

Minnen från barndomen

Jag har den senaste tiden bestämt mig för att försöka njuta mer av min vardag, för jag har faktiskt ett riktigt bra liv. Så idag, direkt efter jag slutat jobba på morgonen, åkte jag till mor min och hade kvalitétstid i form av frukost och sen gav jag mig ut på en riktigt skön promenad i skogarna där jag lekte som barn.
Jag kom på mig flera gånger att jag gick och dagdrömde om alla busstreck vi gjorde där som små. En gång köpte jag en kanin av en kompis som tröttnat på den. Vi kom överrens om att en femma blev ett bra pris så jag betalade och tog sen kaninen under armen och gick. Det vi inte tänkte på var att ingen av våra föräldrar var med på det, haha, så jag fick såklart gå tillbaka och lämna kaninen samma eftermiddag.. Attans!
En annan gång "gifte" jag mig på en av öarna nere i mitten av ån. Jag kommer ihåg att vi fick vada ut och att min ring var gjord av ett grässtrå. Haha, gisses vilken fantasi man hade när man var liten, visst är det underbart!

Har du nått sånt där härligt minne som får dig att småle bara genom att tänka på det?

Happy face

Åh, vad underbart det är att vakna på rätt sida! Flera nätter under den gångna veckan hade jag obehagliga och jobbiga drömmar och vaknade arg, jag rent av skitförbannad, men idag kändes det skönt att stiga upp igen.. UNDERBART!

Jantelagen

När jag satt och kollade genom alla mina favvobloggar nu på morgonen sprang jag på ett inlägg om jantelagen som verkligen träffade mig stenhårt.
Asså, visst är det helt sjukt att det ska få gå till såhär?! Tyvärr, jag erkänner, så är jag väldigt svensk och ibland sticker det i ögonen när folk är för säkra på sig själv och det dom gör, men nu har jag lovat mig själv: Varenda litet spår av Jante-Jonna ska bort.. så det så!

Jantelagen på svenska (hämtad från Wikipedia.org)

1. Du ska inte tro att du är nått.
2. Du ska inte tro att du är lika god som vi.
3. Du ska inte tro att du är klokare än vi.
4. Du ska inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du ska inte tro att du vet mer än vi.
6. Du ska inte tro att du är förmer än vi.
7. Du ska inte tro att du duger till något.
8. Du ska inte skratta åt oss.
9. Du ska inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du ska inte tro att du kan lära oss något.

Visst är det en ledsam läsning? Usch ja.. vad insnöade vi svenskar kan vara ibland..

Drömmar - here I come!

När jag var hos kiropraktorn idag frågade han mig lite fint vad som var min dröm med livet. Jag ojade mig och sa att "tja, att springa en marathon skulle ju inte vara fel" (vet inte vad det kom ifrån för egentligen är jag ingen långdistansare alls!). Då svarade han: Nej, det är en målsättning, vad är din dröm? Och då slog det mig, JAG HAR INGEN LIVSDRÖM!

Jag är av den hårda (läs: kalla) typen som inte tror att drömmar slår in ändå, men en livsdröm måste man ju ha. Det är ju inte konstigt att man är lite småbitter annars!

Så nu ska jag sitta ner, utvärdera mitt liv, sätta upp en massa målsättningar.. men också fundera på vad jag verkligen vill med livet och våga låta mig drömma igen. :)

Vad har du för livsdröm?

Dålig dag

Den senaste tiden har jag kommit på mig själv när jag intalar mig att jag kan en massa saker som inte stämmer:

• Jag intalar mig att jag faktiskt har bra kondis, eh.. RIGHT! Efter några kilometer flåsar jag som en gris!
  
• Jag intalar mig att jag faktiskt har börjat forma kroppen lite snyggare.. Eh, stämmer inte alls.. jag bara går upp i vikt hela tiden.
  
• Jag intalar mig att jag faktiskt har rätt ok löparstil.. hehe.. vilket skämt!
  

Alltså, nån som vet om det finns sommarkurser där man kan lära sig å få bättre självinsikt? Kanske vore nått för mig isåfall.. *suck*