En sak slog mig precis, jag är livrädd för att ta ut mig.
Alltså, jag vågar inte ta i till bristningsgränsen när jag springer utan jag mesar gärna fram och går om det börjar bli lite för jobbigt. Snälla snälla, ge mig tips på hur jag ska kunna bygga tjockare pannben och lära mig ta i det där lilla sista som krävs på tävlingar och liknande.
Jag var också rädd för det förut. Hade en idrottslärare en gång som sa att jag inte kunde ta ut mig.
SvaraRaderaSen tänkte jag - dra nåt gammalt över dig gympaläraren. Hon ska inte få bestämma över hur jag tänker om mig själv längre. Så jag tänker att jag är en person som KAN ta ut mig. Tittar lite extra på Garminstatistiken som säger att jag sprang ett helt millopp på 88% av maxpulsen och är stolt!
Jag har inget tjockt pannben och är inte jättebra på att ta ut mig ändå, men så tänker jag. Jag kan.
Det är svårt det där. Senast så tänkte jag: "Ja jag försöker upprepa ett mantra när det går tyngre". Så det blev "Snabb, snygg öhm.. trygg?! nej vänta stark!" Haha.
SvaraRaderaMen annars så. Testa att springa intervaller på ett löpband med ett förbestämt tempo? Då är du tvingad att hålla det tempot i x antal sekunder. Till slut vågar du ta i mer, det tror jag faktiskt :)
Ja du.. Vi pratade ju om detta i onsdags och jag tror faktiskt på det som jag berättade att min man sa.. Därför försöker jag alltid öka på tempot eller iaf inte tappa i slutet trots att jag är trött.. Jag brukar tänka på känslan efter "Yes, jag vågade ta ut mig lite mer idag".. Men sen säger jag som Linda; intervall/fartlek.. Det gör att man blir förvånad över kroppens funktioner..
SvaraRaderaJag tror också på intervaller/fartlek, bestäm dig för att springa allt du orkar i 2 min och vila sen i 1 min. Ngt i den stilen för att komma igång!
SvaraRaderaJag har haft lite samma problem nu när jag satt igång igen efter vilan, började dock dra ner på tempot istället för att gå (det hjälpte). Visst var det jobbigt men man blir stolt efteråt för att man inte gått :)! Lycka till och hoppas att din förkylning släpper snart!